On my way to...

Jag var ganska nervös inför min resa ner till Afrika, men nervositeten släppte och övergick till spänning så fort jag landat efter den 20 timmar långa flygresan och träffat Wawa – killen som skulle köra mig till lodgen jag skulle bo på de närmsta 6 veckorna. Vi körde genom ett otroligt vackert land och jag kände redan nu att jag skulle älska Swaziland.

Efter en halvtimme var vi framme vid lodgen som liknade en enda stor trädkoja, fast en fin sådan! Jag och de tre andra tjejerna som kommit samtidigt som mig fick en snabb rundvisning och blev sedan visade till vårt rum som visade sig vara ett stort tält. Vi utbytte oroliga blickar och undrade om det skulle vara där vi skulle bo i 6 veckor, men lugnades när vi såg att det var inrett med vanliga sängar och skåp.

Det var som väntat väldigt varmt och eftersom vi kommit fram så pass tidigt på dagen övertalades vi att åka till Royal Swazi Spa – ett lyxigt hotell med pool på eftermiddagen. Det kändes lite läskigt när personalen på lodgen förklarade för oss att vi tog oss dit genom att gå ner till vägen och hoppa in i första bästa vita minibuss och säga vart vi skulle! Smått förvirrade av allt nytt åkte vi i alla fall iväg och hade en skön och avkopplande eftermiddag vid poolen. När vi kom tillbaka på kvällen hade det även kommit fram fler nya volontärer och vi började alla lära känna varandra. Jag visste redan att min resa skulle bli underbar när jag gick och la mig i tältet på kvällen.

 

Nästa dag blev en introduktionsdag. Vi fick på morgonen träffa de som driver All Out Africa – organisationen som vi skulle vara volontärer för. Jag fick reda på att jag skulle jobba som engelsklärare på ett Care Center med 80 barn. Det kändes både spännande och väldigt nervöst, men jag hann inte tänka så mycket på det innan vi åkte iväg i en minibuss in till staden Mbabane för att visas runt. Jag hade nog inte tänkt mig ett så välutvecklat land som jag nu såg innan jag åkt iväg, i staden fanns en stor shoppinggalleria med klädaffärer, restauranger och stora mataffärer som hade allt man kunde tänkas behöva. Det som kändes mest afrikanskt var nog ”busshållplatsen” där vi klev av minibussen – ett enormt torg med hur mycket folk som helst och minibussar överallt!

Efter att ha inhandlat det vi behövde åkte vi tillbaka till lodgen där vi fick en introduktion inför resan till Krugerparken som vi skulle göra redan nästa dag. Det blev en utmaning att packa den kvällen eftersom vi endast fick ta med oss våra små dagsryggsäckar!

 

Vi åkte iväg på förmiddagen nästa dag mot gränsen till Sydafrika och körde in i Krugerparken redan efter 3 timmar. Vi körde ganska direkt till det camp vi skulle bo på och satte upp våra tält. Sen åkte vi ut på safari så snabbt som möjligt! Vi fick se det mesta redan första och andra dagen i parken; alla Big 5, en jakt och så blev vi jagade av en elefant! Så fort vi fick syn på något trängdes alla 12 tjejer vid fönstrena i vår minibuss och kamerorna tog bild efter bild på alla häftiga djur. Vi spenderade många timmar i bilen ute på safari varje dag, och på kvällarna satt vi i våra tältstolar i en ring runt en eld och åt mat våra guider lagat till oss.

En dag gick vi upp extra tidigt för att med 2 guider från Krugerparken åka ut i parken och gå på en morning bush walk, d.v.s. en promenad på savannen. Vi gick på led i tystnad vilket gjorde det hela mycket spännande och vi fick ganska snabbt syn på giraffer och vårtsvin en liten bit bort från oss. Efter ett litet tag kom dock näramre ett mycket större och farligare djur – en noshörning. Vi smög oss närmare i gräset och fick gömma oss bakom träd och i gräset för att komma så nära som möjligt, och snart var vi bara 15 meter ifrån detta enorma djur, och det fanns ingen bil att gömma sig i! Det var riktigt spännande!

Jag kände verkligen att jag var i Afrika också den eftermiddagen när vi låg vid poolen och en hel flock elefanter plötsligt gick förbi några meter bort!

Vi hade fem riktigt spännande och roliga dagar i Krugerparken, alla i gruppen lärde känna varandra och vi skrattade i princip hela tiden. Vi var därför ett mycket sammansvetsat gäng som kom tillbaka till Swaziland på söndag kväll.

 

Jag var ganska nervös när jag på måndag morgon satte mig i bilen tillsammans med Heidi från All Out och körde till Lobamba NCP – det care center jag skulle jobba på i 4 veckor. Tanken var att jag den dagen skulle hälsa på de som jobbade där och se vad barnen gjorde en vanlig dag. Jag fick sitta med under deras morgonsamling då de sjöng, åt mat och lekte lekar, och jag märkte hur otroligt många 80 barn faktiskt är. Läraren Doris verkade dock ha ganska bra koll på dem och hon lyckades gå igenom alfabetet med dem alla inne i ett av klassrummen. Tanken var som sagt att jag skulle se på hur det gick till där, men helt plötsligt gick Doris ut ur klassrummet och bad mig ta över. Där stod jag själv framför 80 barn mellan 2 och 13 år som knappt pratade engelska och förväntades hålla en lektion med dem alla. Oförberedd som jag var slutade det hela med kaos; barn som skrek, slogs och ville ha min uppmärksamhet. Situationen var däremot ganska komisk och jag lyckades skratta åt det hela innan jag lyckades rymma därifrån. Klockan var då strax innan 12 och det var dags för mig att åka tillbaka till lodgen och äta lunch – första dagen var avklarad.

 

Andra dagen var det sports day och jag fick tillsammans med några andra volontärer ta alla 80 barn till en sportarena där barnen fick leka med rockringar, fotbollar och med oss volontärer såklart. man märkte redan nu hur barnen älskade att få lite uppmärksamhet och jag var ständigt omringad av minst 10 barn som alla ville bli upplyfta, jagade eller hålla handen.

På onsdagen tog vi med oss cirka 10 barn till en bassäng i närheten och hade simlektioner med barnen. Jag fick hjälpa dem att byta om till badkläder vi hade med oss och lekte och busade sen med de barn som för tillfället inte var i bassängen. Vi hade sports day och simning en gång i veckan och det var dagar som var riktigt roliga för mig eftersom barnen fullständigt älskade det! Något annat de tyckte om var när vi satte på musik på högsta volym i bilen så att de alla kunde dansa och visa oss sina moves!

 

Jag märkte ganska snabbt att jag själv skulle behöva ställa lite krav på personalen på Lobamba NCP, och såg till att få min egen klass att ta hand om under min tid som volontär där. Jag fick ta hand om Class 3 – 12 barn mellan 6 och 13 år som redan kunde en del engelska. Första dagen hade jag fått kolla i deras anteckningsböcker för att se vad tidigare volontärer gjort med barnen och utifrån det förberedde jag lektioner, som jag började hålla i på torsdagen. Jag lärde mig dock också att ingen dag är den andra lik på Lobamba NCP, och att planer ständigt förändrades i Afrika. Ena dagen åt barnen frukost kl 9 och lektionen började vid halv 10. Nästa dag var frukosten sen eller så fanns det inga lärare någonstans vilket resulterade i att jag fick leka med alla 80 barn innan lektionen kunde börja vid 11.

 

Min första vecka som volontär var ganska omtumlande och det var därför ganska skönt att få helg på fredagen. Lördagen blev en av resans roligaste dagar! Vi hade nämligen anmält oss till en dag på quad bikes (fyrhjulingar). Vi blev hämtade tidigt på morgonen och åkte iväg tillsammans med en guide som berättade om Swazilands historia i den skruttigaste bil jag någonsin sett. Vi körde ifrån Ezulwini Valley där vi bodde och upp i bergen där vi fick se lite mer av det Afrika man föreställer sig när man är hemma; gropiga och leriga vägar, hyddor och djur på gatorna. Vi kördes till en familj med 18 barn och blev av den minsta av dem visad till ett stort vattenfall alldeles intill deras hus. Efter en snabb genomgång hur fyrhjulingarna fungerade åkte vi iväg och vi körde hela dagen runt i bergen, drack te hemma hos olika personer vår guide kände, och hälsade på alla barn som kom springandes emot oss och ville göra high 5 med var och en av oss. Det var otroligt roligt att gasa på med fyrhjulingarna, men det var också väldigt häftigt att se den helt otroliga utsikten under dagen!

 

Min andra vecka som volontär var ganska lik den första, men jag hade sett till att få sällskap av några andra volontärer och en person från All Out vilket gjorde att allting kändes mycket bättre. Jag hade fortfarande ansvar för att planera och leda lektionerna, men nu var vi fler som kunde leka med och ta hand om alla barnen. Nu kunde jag också börja känna igen och lära känna dem. När den veckan var slut var jag fast – jag älskade mitt jobb som volontär och alla barnen på Lobamba NCP.

Då var det däremot dags för en veckas semester i Mozambique...

 

Innan vi åkte dit var det en stor konsert och fest i Swaziland. Det hela hade lockat folk från hela landet och från hela Sydafrika så vi volontärer var inte ensamma då vi kollade på det gamla bandet spela afrikansk musik. Konserten övergick sen till en stor fest med flera dansgolv och barer i en väldigt häftig miljö! Det var en rolig uppvärmning inför vår resa till Mozambique!

Det var en lång bilresa vi hade framför oss när vi åkte iväg från lodgen en söndag förmiddag. Det var riktigt varmt och vi hade ingen air condition, så när vi kom fram till vårt övernattningsställe på kvällen hade vi nästan smällt bort. Nästa dag var vädret betydligt bekvämare att resa i, men kanske inte optimalt för en sol- och badsemester...

Vi kom fram tidigt på eftermiddagen till vår lodge som låg alldeles intill stranden! Vi bodde i en stor bungalow utan fönster och knappt någon dörr, och fladdermöss flög omkring i taket! Det var dock ganska spännande och utsikten och läget var perfekt! Första och andra dagen spenderade vi med att gå på marknader, både på stranden en bit ifrån vår lodge och inne i staden en kort bilresa bort, detta eftersom det regnade. Vi badade ändå i havet som var mycket varmare än luften!

Den tredje dagen var det varmare och vi kunde åka ut på den valsafari som egentligen var planerad till dagen innan (men som blev inställd p.g.a. vädret). Vi drog alla på oss våtdräkter, åt sjösjuketabletter (det var fortfarande ganska blåsigt och riktigt höga vågor!) och gick ner till stranden för att åka ut till havs. Efter att ha sjösatt den stora motorbåten och klättrat upp i den körde vi racerfart ut från Tofo och vår strand. Vi flög över vågorna och det var riktigt roligt! När vi kommit en bit ut saktade vi in och började leta efter valhajar, delfiner och valar. Vi fick hoppa i och prova på att snorkla en gång så att vi var väl förberedda när valhajen faktiskt kom. Det var jättehäftigt att simma med valhajarna, de är så stora och vi gjorde det ett tag. På vägen in till land fick vi också se en stor val som dök upp ur vattnet precis bakom båten!

Nästa dag åkte vi på en utflykt med en segelbåt till en ö dit inga turister vanligtvis kommer. Där fick vi hälsa på lokalbefolkningen, äta fisk och krabbor som de fångat samma dag och se deras hus, skolor och sjukhus m.m. På vägen hem stannade vi också till på en sandbank mitt ute i lagunen.

Vår sista dag i Mozambique kunde vi äntligen ligga och slappa på stranden, surfa eller bada i värmen. Liksom alla andra kvällar under veckan åt vi mat på lodgens restaurang på stranden och tog en promenad längs stranden till barerna lite längre bort.

Vi åkte hem med många häftiga minnen och nya vänner från hela världen som vi lärt känna där...

 

För de flesta var resan slut nu och de åkte hem igen. Jag skulle däremot vara kvar i 2 veckor till och fortsätta jobba på Lobamba NCP. Det var tråkigt att säga hej då till alla mina nya vänner men det kändes roligt och bra att få vara volontär ett tag till. Dessutom kom det nya volontärer, och 3 av dessa skulle jobba tillsammans med mig.

Det kändes annorlunda på Lobamba NCP efter Mozambique. Det hade kommit fler lärare så vi kunde dela upp barnen i fler klasser, jag kände mig tryggare i hela situationen, jag kände barnen mycket bättre, barnen tyckte om mig och de var ivriga att få lära sig nya saker på lektionerna varje dag. Jag stormtrivdes!

Eftermiddagarna spenderades med att planera lektioner för nästa dag, gå på hantverksmarknader, ligga vid hotellets pool eller klättra upp för berg. Jag började få lite panik över att jag skulle åka hem till Sverige snart så jag valde att ändra mina flygbiljetter...

 

Min sista dag på Lobamba NCP var jätterolig och jättesorglig. Jag hade planerat att bara göra en massa roliga saker med barnen så jag hade tagit med mig teckningar att färglägga, godis, såpbubblor (som gjorde dem helt galna!), klistermärken och andra leksaker. Barnen hade det jätteroligt så det blev en jätterolig dag för mig med. Samtidigt som jag lekte med alla barnen hade en av lärarna tagit med sig barnen i min klass och låtit dem skriva brev till mig som en avskedspresent och när det började bli dags för mig att gå därifrån samlades alla 80 och sjöng en sång till mig, gav mig breven och kramades. Då kändes det väldigt jobbigt att gå därifrån...

Jag följde med en pojke hem när deras skoldag var slut. Jag hade nämligen lärt känna honom lite bättre och beslutat mig för att sponsra hans skolgång tills hans fyller 18 år, så jag ville berätta det för honom och ge honom lite presenter innan jag åkte hem.

 

Jag hade som sagt bestämt mig för att ändra mina flygbiljetter hem, och på lördagen sa jag därför hej då till Swaziland och alla jag lärt känna där och flög själv ner till Kapstaden. Jag bokade in mig på ett hostel och träffade många nya vänner från hela världen. Jag hade bara två hela dagar där och den första spenderades med att besöka alla turistattraktioner i staden. Den andra dagen spenderade jag tillsammans med några kompisar jag lärt känna i Mozambique och tillsammans hoppade vi fallskärm från 3000 meters höjd. Det var en otroligt häftig upplevelse och ett perfekt slut på en perfekt resa! Dagen efter åkte jag tillbaka hem till Sverige igen men ni ska veta att det tog emot att åka ifrån Afrika...

 

Min resa till Afrika var perfekt och helt underbar! Jag kan verkligen rekommendera att göra något liknande. Det som gjorde resan så perfekt var att jag fick möjlighet att besöka tre olika länder med olika kulturer, att jag träffade så mycket människor, att jag fick hjälpa till och jobba med barn som inte hade råd att gå i skolan, och att jag fick göra så många andra häftiga saker. Jag har så många fina minnen och jag kommer aldrig att glömma vad jag gjorde hösten 2009...

Jag har inte kunnat skriva pa ett tag nu eftersom internet har funnits har pa stranden i mozambique, jag befinner mig verkligen mitt i ingenstns :P
Iaf, vi akte fran swaziland i sondags, vi korde i 6 timmar i en minibuss utan air condition och det var 40 grader varmt ute, hemskt! Vi sov over utanfor maputo och korde i mandags vidare till inhambane och tofo dar jag ar nu. Det regnade. Inte speciellt kul pa en solsemester men sa var det. Det var ocksa storm sa var val och hajsafari blev installd forst, men vi gjorde det dagen efter och det var den hemskaste upplevelse jag varit med om. Det var sjukt kul forst men vagorna var sa galet hoga, flera flera meter och alla blev sjosjuka. Jag sag iaf en enorm val komma upp precis bredvid mig vilket var coolt! Igar var vi pa utflykt - vi seglade en litet ruckel till segelbat till en o och halsade pa lokalbefolkningen dar och fick ata typsik mat fran mozambique vilket var intressant :P Det var harligt iaf, turkost vatten och sanddynor :D
Jag bor i en stor hydda pa stranden som inte har nagon dorr, nagra fonster eller nanting. Pa natterna har vi sallskap av hundar och katter och fladdermoss som flyger over vara huvuden. Pa morgonen vacks vi av tusen tuppar och en asna, sa jag bor praktiskt taget pa en djurfarm kanns det som.
Pa eftermiddagarna och kvallarna har vi festat sa himla mycket vilket ar sjukt kul! Jag har fatt sa manga nya kompisar, fran en massa olika lander! Det blir en himla rora med alla sprak daremot, jag pratar svenska med en kille fran norge som pratar norska med mig, franska med fransman, spanska med bartendrarna och engelska med alla andra - men jag alskar det!
Det kommer en battre uppdatering nar jag kommer tillbaka till swaziland, nu vet ni iaf lite =)

Jag har världens bästa föräldrar som precis har gjort världens bästa och godaste frukost för mig och mina bästa kompisar! Kommer sakna alla från imorse en massa!

Jag håller på att svimma av resfeber här hemma! Har nu äntligen packat klart iaf och jag är nog väldigt klar att åka! Men jag håller seriöst på att dö av nervositet :P Det är lite konstigt med tanke på hur länge jag tjatat om den här resan, men jag tycker fortfarande att det ska bli sjukt kul och häftigt och allting men lite nervös kan man ju få va!