On my way to...

Det jag ville säga med rubriken på förra inlägget var hur många roliga situationer som uppstått under första månaden här i Ottawa när man hälsar på nya personer för första gången. Jag sträcker ju ofta fram handen för att presentera mig, eller ger en kram till de jag redan känner. Men med min kompis Javi från Chile är det en puss på vänstra kinden som gäller, med de flesta av fransmännen här en puss på varje kind, medan några fransmän ska ha tre! Australienarna funkar kramar med, samma med min kompis Manon från Belgien... Så det gäller att hålla koll på var folk kommer ifrån och vem man hälsar på!

Det har varit en intensiv vecka! I onsdags gav jag mig ut i spöregnet och åkte till Janes australienska roomies till en bar på deras universitet - Carleton university, och vi hade sen efterfest hemma hos en kanadensisk kille. 

I torsdags var jag därför lite trött, men det hindrade inte mig och mina kära rumskompisar att gå på långpromenad bort till Gatineau, den franska delen, och gå på Canadian Museum of History då de har gratis inträde på torsdag kvällar. Det är ett enormt museum, så hann tyvärr inte se allt den här gången, men vi kommer nog ta oss tillbaka för att se resten för det var väldigt fint. Vi avslutade självklart kvällen på vårt numera stammishak Father&Sons där vi tog nån öl och åt fantastiskt goda sweet potatoe fries.

Jag var därför ännu lite tröttare i fredags, så när våra lektioner var slut vid 11 på morgonen gav jag och Jane oss ut på stan för att leta upp kläder att ha på kvällens fest. I fredags kväll var jag nämligen på den sjukaste festen någonsin - "life in color". Vi var i en stor arena där de hade flera DJs som spelade, twisten var att de sprutade ut färg över heeela dansgolvet heeela kvällen. Det dröjde inte länge innan vi var heeelt indränkta i färg. Svårt att beskriva då jag inte hade med mig min mobil, men sök på life in color på youtube så kan ni se. Hade i alla fall en otroligt rolig kväll!

En gång om året ordnas en stor match i football mellan University of Ottawa och Carleton University - the panda game, och den var vi såklart och såg igår. Vi laddade med en ordentlig brunch på Father&Sons, målade kinderna i uOttawas färger och hoppade på en amerikansk skolbuss (!!!) för att ta oss till arenan. Spelets faktiska speltid är 1 timme, men det dröjde 4 timmar innan slutsignalen gick, och vi var sååå nära att vinna, men det andra universitetets lag gjorde en touchdown på slutsekunden och gick om uOttawa med 1 poäng, varpå hela läktaren från Carleton hoppade in på plan och festade medan vi fick ta oss hemåt i spöregnet. Det blev pizza hemma hos några kompisar och sedan en förfest tillsammans med killarna från vårt dodgeball-lag, men efter tre dagars festande slutade det med att vi drog oss hemåt när resten drog vidare ut...

Idag är målet att försöka ta tag i skolan haha... Vecka som kommer måste jag nämligen försöka prestera något, jag har min första skriftliga inlämning och min första midterm... Shit! Haha...