On my way to...

Och idag var inget undantag. När jag hämtat barnen i skolan gick vi ut och lekte i trädgården. Vi var precis utanför dörren men plötsligt kom en vindpust och dörren blåste igen och gick i baklås. Och där stod jag klockan 5 på eftermiddagen med 2 st 6-åringar, ingen nyckel, ingen mobil, inget telefonnummer till någon i familjen... Vad gör man? Jo först stod jag och ryckte i dörren i en halvtimme innan jag insåg att vi aldrig skulle kunna komma in. Sen undersökte jag möjligheterna med mat och nånstans att sova i kylan (för jag hade ingen aning när mamman skulle komma hem, hon brukar komma sent...). Sen vid 6 tänkte jag att jag var tvungen att göra nånting så jag tog barnen och gick på en promenad in mot byn för att leta upp någon telefon och nån nummerbyrå att ringa kanske. Men så kom barnen på att de kände en en liten bit bort så vi gick och hälsade på hos dem. Kvinnan de kände var inte hemma men hennes grannar hjälpte oss att ringa till butiken familjen äger och få ett telefonnummer till mamman, och sedan hjälpte de mig att ringa mamman och förklara. Sen körde de oss till huset och provade med dörren de med, men det funkade ju inte så vi åkte tillbaka hem till dem. Hemma hos dem hoppade vi studsmatta, lekte i deras lekstuga och en massa annat i deras trädgård. Vid 8 kom mamman och hämtade oss och så körde vi hem.