Jag landade i Marseille i fredags kväll och blev hämtad av Xavier, pappan i familjen. Vi körde direkt till fmiljens hus som ligger på landet utanför Aix, i bergen, där jag blev bjuden på middag. Direkt började de visa mig vad jag skulle göra - jag var ju helt slut redan då... Sen fick jag iaf gå och lägga mig och sova vilket var efterlängtat!
Igår vaknade jag tidigt eftersom jag inte visste när de ville att jag skulle gå upp, och jag dröjde mig kvar på rummet länge innan jag gick ner. Då fick jag ta hand om barnen direkt, göra frukost, klä på dem osv. Föräldrarna var inte där. Vid 10 skulle vi åka in till Aix för att titta lite på stan, och självklart fick jag köra. Min största rädsla fick hanteras direkt med andra ord. Först fick jag inte den lilla skruttiga bilen att rulla alls, men sen gick det iaf hyfsat. Endast en fransman tutade på mig, men betydligt fler körde om mig.
Inne i Aix gick vi runt lite, men allt de visar och förklarar går i ultrarapid och det är inte lätt att hänga med. Jag tror iaf vi bokade ett möte åt mig på banken på tisdag för att ordna ett franskt bankkonto...
Sen satte vi oss med familjens vänner och åt lunch i säkert 3 timmar. Jag fick sitta med barnen och hängde inte alls med i de andra vuxnas samtal... Sen tog vi iaf bilen tillbaka till huset där jag lekte med barnen i trädgården hur länge som helst. Vid halv 7 åkte föräldrarna på middag och jag skulle sitta barnvakt hela kvällen. Jag hade fått instruktioner om att bada barnen och laga middag till dem, vad jag skulle laga fick jag hitta på själv. Jag satte på en film till barnen och försökte vid halv 9 få dem i säng, men självklart utnyttjar de att en ny aupair som inte har koll på nånting har kommit och de var inte lätta att få att somna. Efter den dagen kände jag mig helt död, och förlåt, men det känns verkligen som att det här inte är min grej. Jag pratade med mamma och pappa på telefon, som självklart försökte peppa och förklara att jag gett mig in i det här själv, och att jag kände såhär för att jag var trött. Nu har jag sovit hela natten, klockan är kvart över 9 och hela familjen springer runt där nere men jag har inte gått ner än, för jag tycker fortfarande att det här är dödsjobbigt och jag får liksom panik hela tiden. Idag tror jag att jag är ledig, men jag kommer nog stanna i huset och göra jag vet inte vad. Jag har ingen bensin i bilen, vet inte var och hur jag tankar, var man ska parkera och hur jag betalar för den osv... Det här är bajsjobbigt och jag vill åka hem!
